En stor förälskelse av en liten älskare
-Kommer du ihåg min förälskelse i Rasmus? Det var som att jag flög på moln hela dagarna, livet var så lätt, sa Inga.
-Ja, hur skulle jag kunna glömma? Jag var lika avundsjuk på dig som en fågel utan vingar är på de andra fåglarna, svarade Nanna.
-När jag var tillsammans med Klas kände jag inte så. Jag ville hela tiden vara nära honom men...nånting var annorlunda, undrar varför.
-Du var inte kär i Klas, därför kände du så. Du tyckte om honom, men det var inte kärlek. Du kommer väl ihåg Karl som jag var tillsammans med?
Jag älskade verkligen honom, han var mitt allt. När han gjorde slut var det som att 1000 knivar stack mig i hjärtat, det gjorde så ont. Anders som jag var tillsammans med en månad efter var bara ett tröst-förhållande. Karl kommer alltid vara mitt livs kärlek precis som Rasmus kommer vara för dig.
Molnen på himlen började mörkna och regnet duggade ner på deras hår som blekts under åren. Deras ihop krympta ögon lös som tio strålande solar när de pratade om alla minnen de hade tillsammans. Träplankorna som de satt på började bli lite kalla och luften fuktig av regnet. De satt kvar där och njöt av varandras närvaro, för vem vet när ett sånt här tillfälle dyker upp igen?
-Kommer du ihåg resan till Grekland? Italienarna vi träffade där var lika vackra som utsikten över Paris på kvällstid, sa Nanna.
-Ja dem kommer jag väl ihåg, jag smälte som en isbit i solen varje gång de log.
Det luktade rosor runt om dem och deras näsor blev röda av allergi.
De var omringade av träplankor som de lutade sig mot, enda öppningen var uppåt, mot himlen.
Det var inte mycket till plats, men det var deras egna plats. Här har aldrig någon fått störa dem. De mest djupa samtalen som kan tänkas har förts innanför dessa plankor. De hemligaste hemligheterna har viskats, de blötaste tårarna har fallit, de gladaste skratten har skrattats och framför allt har den starkaste vänskapen knutits.
-Lisa och Nanna? Är ni där ute? ropade en röst.
Lisa tog Nannas hand och sa:
-Nanna, du kommer alltid vara min bästa vän. Imorgon fyller vi 8 år, glöm aldrig den dagen för den kommer inte komma tillbaka.
-Jag är så glad att du är min tvilling. Jag råkar veta att vi kommer få de barbie dockorna vi önskat oss, släng den aldrig. Den kan du ha livet ut, precis som vår vänskap.
Han tror han är smart
-Eh, men vafan Per skärp dig. vi har nyss varit ue i skogen på vandrig och du vill åka hem och springa? svarade Sam med sin gnälliga men mörka röst.
-Ja men vi måste hålla oss i form grabbar.Vi kommer alla att se ut som snögubbar efter jul annars, sa per och försökte få fram sitt mest övertygande anisktuttryck men det liknade mer en grimars.
-Ja det är fan sant. titta tjejen där borta. vill man ha någon som hon måste man hålla sig i form, sa Karl.
-Men vad bryr du dig om vad tjejer tycker för? Du kollar ju ändå bara in killar, det har väl jag sett, sa Jim och kollade med sin retfulla blick mot Karl.
-Den som sa det han var det, svarade Karl vasst tillbaka.
Killarna fortsatte sitta under tystnad i väntan på bussen.
Kvällen avslutades hemma hos Per med en stor påse chips och tre killar i soffan, alla utom Sam.
Vart var han?
10 kilometer från Pers hus, ute i skogen, sprang Sam en joggingrunda.
"Ännu en gång lurade jag dem att sitta hemma och äta onyttigt samtidigt som jag bygger upp muskler. Haha undrar vem som får mest tjejer nu" tänkte Sam och fortsatte springa ytterligare 6 kilometer.
We are so lucky to have eachother
Ja, jag skulle vara en ros. Det är ju den som är finast av alla blommor vilket speglar mig väldigt bra.
Tillammans tror jag att vi skulle vara en Ros. Fin redan från början med en liten knopp längst ut och utvecklas till något ännu vackrare.
Jag undrar vad dem pratar om, mitt nickande och och léende verkar funka. Kanske ska jag köra min avslutande mening som alltid funkar om jag vill ta mig från en plats så snabbt som möjligt. Ja det gör jag. Kom igen nu Bosse, på tre och sen går du bara raka vägen ut, ett, två, tre:
-Vänner ha en underbar dag!
Lärarna på SPI har ett viktigt möte. De kan inte bestämma sig om de ska lägga pengar på en kaffekokare eller en tekanna. De står alla fundersamma och man kan inte påstå att diskussionen är högljudd. Vad försiggår där inne i deras tankar egentligen? Kommer de att välja kaffekokaren eller tekannan?
"Kaffe behöver inte Bosse iallafall, han är redan alldeles för speedad." tänkte Roger.
Samtidigt som tanken slog honom sa Jesse:
-Ja jag tycker iallafall vi ska köpa en kaffekokare. Jag är väldigt trött på dagarna och behöver någonting som piggar upp mig.
Då hände något, som ingen av dem själva vet, alla utom Bosse fick samma tanke exakt samtidigt.
"Men vad säger hon? Inte kan vi köpa en kaffekokare, då lugnar Bosse aldrig ner sig"
Diskussionen fortsatte, denna gång högt.
Beslutet blev en kaffekokare. För hur skulle vardagen se ut med en trött Bosse?
Ja det är det ingen som vet, men det är heller ingen som vill veta.
