Miljöbeskrivning

Det är ett stort rum med litet utrymme.

De gråa möblerna, som egentligen ska vara av lysande färg, tar upp all plats.

Väggarna är färgade som blod och det luktar unket.

Fönstret står på glänt och släpper in kall luft.

Kläderna på golvet, som har legat där över en vecka, gör inte lukten bättre.

Likheten mellan sandlådan och golvet är ofattbar.

Ljudet av en sopbil tränger in i öronen som en borr i en vägg och

den förstör julmusiken som kommer från radion.

Ingenting är rätt.



Det stora rummet är fyllt med fina möbler.

Lite damm gör rummet mindre perfektionistisk, mer verkligt.

Väggarna ger ut en känsla av kärlek, glädje och trygghet.

Fönstret släpper in frisk luft och vädrar kläderna samtidigt.

Går du barfota på golvet kan du tänka dig en sandstrand långt, långt borta.

Du får chansen att drömma dig bort.

Ljudet av julmusik spelas från radion, sopbilen är som ett fint basljud i bakgrunden.

Titta närmare, fundera och du märker att

allting är rätt.


Ten million dollar smile

Hennes kalla händer har alltid varit värmande för mig.
Färgen på hennes hår är likt en söt chokladbit och hon pratar som en politiker. Hennes vita léende har alltid fått killar på fall och med hennes bruna rådjursögon tittar hon med en livlig blick på den öppna världen framför henne. Med henne skarpa, dock inte feta, former går hon som en ängel i alla skor.
Hennes skratt är okontrollerbart men samtidigt glamouröst.
Hon får ett hjärta av sten att smälta och sagta byggas upp på nytt.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0