idakristoffersson

Det är ett stort rum med litet utrymme.

De gråa möblerna, som egentligen ska vara av lysande färg, tar upp all plats.

Väggarna är färgade som blod och det luktar unket.

Fönstret står på glänt och släpper in kall luft.

Kläderna på golvet, som har legat där över en vecka, gör inte lukten bättre.

Likheten mellan sandlådan och golvet är ofattbar.

Ljudet av en sopbil tränger in i öronen som en borr i en vägg och

den förstör julmusiken som kommer från radion.

Ingenting är rätt.

Det stora rummet är fyllt med fina möbler.

Lite damm gör rummet mindre perfektionistisk, mer verkligt.

Väggarna ger ut en känsla av kärlek, glädje och trygghet.

Fönstret släpper in frisk luft och vädrar kläderna samtidigt.

Går du barfota på golvet kan du tänka dig en sandstrand långt, långt borta.

Du får chansen att drömma dig bort.

Ljudet av julmusik spelas från radion, sopbilen är som ett fint basljud i bakgrunden.

Titta närmare, fundera och du märker att

allting är rätt.