Del 4
När jag först började läsa boken förstod jag ingenting av hans filosofiska sätt att skriva och trodde inte att jag skulle göra det heller.
Nu när den är färdigläst har jag ändrat åsikt totalt. Jag håller fast vid att själva historien är hemsk att läsa, den tar tag i själen och knyter tusen knutar så att man mår dåligt hela dagen och varje handling man gör vill man försäkra sig om att man inte kränker ner någon annan. Men sättet han skriver på har jag nu andra tankar om. I början förstod jag inte uttryck som "så är ingenting som förut, så är allting så som det allitd har varit" men det blev nästan uppenbart sista gången jag läste de orden. "Så är ingenting som förut" folk har förändrats, skaffat familj och fått barn, staden har nya byggnader och har glömt hur det en gång varit. "Så är allting så som det alltid har varit" Stefan misshandlar Juha, Stefan ångrar inte ett dugg av vad han gjorde mot Jenny, Erik är fortfarande Erik med flinet och bär fortfarande på samma stora hemlighet som han gjort sen högstadiet. Under alla nya byggnader lever hemligheterna kvar av vad som en gång varit.
Så för att summera vad jag tyckte om boken så gillar jag den. Inte älskar, utan gillar. Jag gillar sättet han förklarar och uttrycker sig på. Som när han vill få fram att Jenny är främmande så jämför han henne med en Alien, alla vet att en Alien är främmande för oss, Jenny är en Alien. Historien är okej men inte jätte bra. Jag gillar böcker där det händer saker hela tiden, böcker som man inte kan ställa ifrån sig för att man bara måste läsa ett kapitel till, och ett till. Men denna bok har inte den dragningskraften, jag ville isåfall lägga ifrån mig den för att historien va så obehaglig. Historien var inte speciellt bra men räddas av hans sätt att skriva på och blir då en "bra bok" istället för en "bör inte läsas"-bok.
Den får 2 av 5 bullar.
