idakristoffersson

"Jenny" påminner lite om boken "Pojken som kallades Det". Båda handlar om misshandel, utfrysning och ensamhet. Där folk ser men inget gör, känner rädsla men vågar inte göra motstånd eller har ingen chans att göra det. Pojken som kallades Det blir misshandlad av sin mamma, ingen av hans syskon blir det, bara han, han är den utvalde. Så som Jenny är den utvalde till att bli våldtagen och Juha till att bli misshandlad.
Jag skulle vilja att man får se hur Jennys liv är som vuxen. Att hon har lyckats med det hon vill göra. Skaffa familj, tv stjärna, jobba på BRIS eller kanske lärare. Spelar ingen roll vad hon är, bara hon är lycklig och känner trygghet hos någon eller några personer. Så att hon kan skratta i Stefans ansikte, jag har lyckats, det har inte du.
Däremot tror jag inte att det är så. Ska man tolka boken rätt är hon antagligen död och det är därför Juha åker runt till personer i klassen och förhör om våldtäkten. Han måste få veta för att han ska kunna gå vidare nu när hon inte har gjort det. Men det ska bli intressant att höra Roys version om den kvällen, om han nu berättar den. Han beter sig otroligt konstigt när Juha ställer frågor om varför hans jacka låg över Jenny dagen efter våldtäkten. Var Roy ännu en gång en feg människa som inte vågade säga emot? som den dagen när Juha blev misshandlad framför ögonen på Roy och han tittade på under hela tiden förutom när de slog sönder hans ansikte. Sa ingenting, gjorde ingenting, låtsades som att han inte kände Juha. Jag förstår om man kanske inte kan gå emellan, antagligen hade Roy fått storstryk då också. Men ring polisen? skrik för hjälp? gör något! Ett typiskt uttryck som passar in: "ingen kan göra allt men alla kan göra något".