idakristoffersson

Jenny, som är huvudpersonen, beskrivs väldigt ensam och instängd i sig själv. Som att hon inte har någon riktigt nära vän eller familj. I boken står det "Hon förstår att detta är det varma välkomnande hem som hon själv aldrig haft. Detta är den trivsamma familj hon själv aldrig levt med. Hon med sin döda mamma och allvarliga pappa i det tysta huset med alla uppstoppade djur och tunga arvemöbler. Jenny är Alien. Jenny är den främmande". Alla vet vad en Alien är men ingen känner dem. Alla vet vem Jenny är, men ingen känner henne, hon är främmande för dem alla fast de gått i samma klass i 9 år. Hon är den onsynliga tjejen som funkar att vara med om man inte har någon annan. Det ska vara ett katastrofalt läge om man vill vara med Jenny, som för Sofi Bodén. När de ska ha klassfest ute vid en sjö måste man gå igenom en skog utan lampor. Alla i klassen åker moped och skjutsar varandra, utom Sofi Bodén och Jenny. Sofia har frågat Jennie om dom ska gå tillsammans eftersom det inte finns någon annan än Jenny somhon kan gå med 
"Halv nio. Tigande promenerar de genom skogen mot sjön. Sofi Bodén går med stora kliv, och Jenny får springa för att hålla jämna steg." och längre ned på sidan står det "Troligen vill Sofi Bodén bara komma fram så hon kan skaka av sig Jenny. Inte förrän de ska hem igen genom skogen behöver hon henne". Jenny vet själv om att Sofi går med henne bara för att det inte finns någon annan, ändå går Jenny med Sofi för att hon inte vågar säga annat. Hon vill inte ens gå på festen men Pia hade sagt åt henne att hon måste komma och hon vågade inte stå emot. Alla gick på festen, glada som ledsna, utom Juha. Juha hade varit Jennys förebild, hennes enda vän. Nu umgicks de inte längre. Kanske var det han hon behövde, någon som vågade stå emot och inte bara följa med flocken.